Två veckor.
När jag var 14 år,snodde jag en skiva utav min
käre bror Erik. Lyssnade inte på någonting annat
den sommaren.
Sprutade Date-parfym, tjuvrökte, skickade konstiga
sms och dansade galet till denna mystiska cd.
Så nu i två veckors tid har jag försökt komma
fram till vad detta har kunnat vara för kvinnlig
varelse som fick mig så exalterad vid 14 års ålder.
Det enda minne jag hade var att skivan var grå,
det var en tjej på famsidan, hon sjöng något med
summer och det var Eriks.
Har letat med lampa och lyktat, förhört min
familj, ransakat youtube och har försökt minnas
mitt gammla cd-ställ. Men icke.
Tills för någon dag sen.
Jag och Daniel sitter i hans arbetsbil och jag har kankse
20 minuter inann frågat han en sista gång om han verkligen
inte kan tänkas komma på vad Erik lyssnade på när jag
var 14.
Nej, han minns inte.
Vi går in på Relacom och tar en kopp kaffe.
Går ut i bilen igen, Daniel vrider på nyckeln,
motorn börjar puttra, Sterion börjar sakta vakna
till liv.
Och då.
Då kommer låten.
Jag skriker.
Daniel sjunger.
Jag blir glad.
Så här gott folk.
Belinda Carlisle
i egen hög person.
